Day by Day

Har jag sagt att jag älskar min värdfamilj? Åhh, min värdmamma är världens snällaste människa, på riktigt. Man får alltid världens confidence boost när man pratar med henne eftersom att hon alltid ska klämma in att jag har fin hy, fina ögon och bara är allmänt fin, haha. Sedan är hon bara helt sjukt snäll och tacksam för allt, bara man plockar undan efter sig när man har ätit blir hon värsta glad och typ "åhh, Amanda dina föräldrar har uppfostrat dig bra!" eller "är alla i Sverige såhär duktiga!?". Sötsötsöt!

Var med värdmamma och värdpappa igår för att införskaffa gympakläder med skolans namn på. Egentligen så var planen att jag och Sara (den andra utbytesstudenten med AFS, från Thailand) skulle köpa det den 6/4 när vi har övningar för våra tal/presentationer samt att vi får reda på vilken klass vi hamnat i. Men tydligen så var man tvungen att beställa allt i förväg om man ville ha sitt namn broderat på allt, vilket min värdmamma tyckte var en självklarhet så vi åkte runt halva Nara för att fixa allt. Och tydligen så kunde man inte köpa tröjan i den affären som man köpte allt annat, så vi fick åka till Nara shinai (affären som hade allt annat var i kooriyama). SÅ SJUKT INVECKLAT, men det gick tillslut. Ska ta kort när de är klara sedan!
Måste även tillägga att skoluniform är relativt roligt. I varje fall första gången, mest för att det var så himla ovant. Men jag antar att det kommer att ändras efter en vecka haha. Sedan så har vi TOFFLOR inne i skolan! I Japan har man skor som man går till skolan med, sedan tar man av sig dem och tar på sig ett par andra skor, och i mitt fall ett par vanliga tofflor som det står Kooriyama på. Galet. Min skoluniform tvättas för tillfället, så jag kan inte visa den. Men jag ska ha på mig den när vi går till skolan den 6/4, så jag får ta kort på den tillsammans med Sara då!
Förutom detta så ska jag även ha Kendo en dag i veckan, haha. Det var antingen Kendo eller dans, och eftersom att jag inte kan dansa för fem öre så tänkte jag att Kendo verkade roligare.. Men jag vet inte. Återstår att se!

Idag så var jag med värdmamma i Nara Kouen, där de har templet Toudaiji med den stora Buddhastatyn i. Om min pappa hade varit här hade han fått ett kulturellt lyckorus, det var helt sjukt stort och maffigt.


















ovan ↑ byggnaden statyn är i
höger ➙ Nara daibutsu, Buddha statyn


De har massa renar som går runt i Nara kouen också, och det är hur många som helst! Stinker gör de också, men de är helt galet söta. Dock så bits de tydligen, men jag märkte inte av något (förutom när den sjövilde amerikanen gjorde något konstigt, men det var rätt självklart att den skulle bita honom). Min värdmamma var sjukt rädd och vågade inte röra en enda, men jag sprang fram till var och varannan haha. Mamma hade dött, hon hade aldrig satt sin fot där. "Usch, så det ser ut!" typ, hahaha! Men de var gulliga, de gick bara runt där och snyltade. Man kunde köpa shika senbei, som är ren riskex för 190 yen som man skulle ge dem. Och hade man köpt det hade man 7 renar på sig inom loppet av 1 sekund, alla ville ha.


Fick ett mobilsmycke av min värdmamma som jag fick för att sätta fast på min nya mobil, i form av Naras nyblivna maskot Sentokun. Han är helt ny, och finns endast till för att fira att det är 1300 år sedan Nara blev Japans första huvudstad. Och egentligen så hatar alla den eftersom att han ser ut som en stor bebis med horn, så alla rådissar honom haha. Tycker att den är rätt chill, though.
Sedan när vi hade tröttnat på alla renar så gick vi för att äta någon slags tofuhamburgare på ett café i närheten där vi bara behövde betala för maten trots att vi drack kaffe och åt efterrätt. Japaner! Hon som ägde restaurangen sa att hon var tvungen att visa japans goda sida, och för att jag bara var allmänt grym. Confidence boost och rätt mycket fjäsk, men jag var glad! Haha.

Det bor för övrigt världens sötaste kille ungefär 4 dörrar bort. Han kastade en baseboll boll mot en vägg (det är tydligen så man gör när man ska kasta boll med sig själv) när vi kom hem, så jag frågade om jag fick vara med trots att jag aldrig gjort det innan. Han blev värsta chockad när jag sa att vi knappt hade några baseboll lag i Sverige, och tyckte synd om oss haha. Sedan sa han att "för att vara första gången, så kastar du bra" :$ SÅ SÖT, åh. Jag vill ta hem honom och ha honom som lillebror! Keisuke heter han, är 9 år och vill bli baseboll proffs. Han var sjukt stark också, och hade värsta proffsbollen. Min tumme är säkert bruten på 8 olika ställen, men det var det lätt värt.
Sedan hejar han inte på Hanshin tigers som alla andra i Kansai (de har sin "bas" i Kobe), utan på Giants (tror jag att det var, han pratade så tyst) eftersom att hans pappa gillar dem. Bästa ungen ever!

Ska ta fler bilder snart, nu är det mest på typ... omgivningen. När Kana (min värdsyster) kommer hem från Tokyo imorgon så antar jag att det kommer fler roligare bilder eftersom att vi kan ta dem tillsammans så ni får vänta liiiite till. Sedan så ska jag på någon AFS Osaka tour imorgon också, så då lär det nog bli fler bilder eftersom att ALLA ska ta kort på ALLT. Och de som känner mig vet att jag hatar att vara med på bild :-D ehh. Men så är det.
Nu har jag dock inget mer som jag orkar att skriva ner, så jag ska läsa Yasuko to Kenji mangan som jag fick låna av Kana. God natt blir det här, god dag blir det där.