lördag 14 augusti 2010

doft av syréner och jasmine

Igår var jag i Nara centrum tillsammans med 3 tjejer från softbollen för att kolla på någon festival. Alla hade hype'at den och det hänger massa affischer överallt om hur fin och magnifik den ska vara, men egentligen så är det bara massa ljus som är står lite här och var runt om i staden. Japanerna tyckte att allt var oohhhhh! så underbart vackert, men jag ryckte mest på axlarna åt det och ville mer hem. Så när jag sa att jag skulle börja dra mig kom jag på att jag inte kunde vägen till stationen (smart Amanda) så jag blev följd utav mitt sällskap halvvägs där vi kom till en affär där de sålde mochi (sök på wikipedia, jag är för lat för att lägga in en länk just nu) och de ville gärna se hur det görs, så när vi står där och kollar på så kommer helt plötsligt Egawa (en utav mina närmsta vänner här) runt en krök på cykel. Jag blev helt sjukt överrumplad, och så glad att jag inte fick fram några ord (trots att han skrek till och sa mitt smeknamn här i Japan som jag disapprovear of, men tyvärr så kallar halva skolan mig för det :-( Plus att det står skrivet på min ena toffla med stora bokstäver från när Chisaki attackerade mig bakifrån i korridoren, och medan hon höll fast mig så tog Wakana min ena toffla.. Sedan när jag fick tillbaka den så hade de skrivit det med stora bokstäver, plus ritat fulaste bilden av mig haha. OKEJ LÅNG PARANTES, så jag avslutar den här innan någon svensklärare får syn på detta och får ett smärre nervsammanbrott). I Japan så fäster man sig helt abnormalt mycket vid sina vänner, speciellt om man är i samma klubb som dem (i mitt fall - softbollklubben. Alla där är best friends2000 vilket kan gå en på nerverna rätt hårt eftersom att trots alla möts varje dag både i skolan och när vi tränar så ska man gärna vara med varandra de få dagarna som man är lediga också.. ehhh) vilket resulterar att man inte träffar några andra människor under till exempel sommarlovet, jullovet, påsklovet osv. (eller inte osv. eftersom att japaner bara har tre lov lol). Så när de tyckte att jag och Egawa hade pratat för mycket (det vill säga i typ 2 minuter.. i Japan så går inte tjejer och killar så bra ihop. I Japan så är man antingen pojkvän/flickvän, eller så 'känner man till varandra' typ) så sa de att jag nog hittade härifrån, så när vi sagt hejdå och de hade försäkrat sig om att jag nog faktiskt hittade därifrån så gick de tillbaka till festivalen och Egawa såg helt paff ut. "De dissade dig just nu!?" sa han, så jag fick förklara mig att jag var den enda som ville hem. Då sa han att han skulle följa mig till stationen, för att vara 100% säker på att jag hittade hem. Sedan så frågade han om jag visste hur jag skulle köpa biljetten hem (derp, nej, bara bott här i 4 månader nu. ... fast det var ändå gulle av honom :$) och att jag skulle ta hand om mig. Nästan så man blev lite småkär i honom, men sedan kom man på att han faktiskt är Egawa vilket är a big no-no. Han är jättepopulär bland tjejerna i skolan eftersom att han ser bra ut, men han har sjukt knepig humor och man vet inte vad han ska göra härefter. Tillexempel så kan han skrika ens namn, göra en air-five och fortsätta gå. Sedan när man träffar honom nästa gång så låtsas han som ingenting och pratar på om hur mycket han ogillar att ingen kan läsa hans namn ordentligt (直 - brukar alltid läsas som Nao, men i hans fall så läser man det som Tadashi). Misstänker att min kära mor och han skulle komma mycket bra överens..

Ja. Egentligen så finns det ingen större mening i detta inlägget, jag skrev det mest ner det här för att försäkra alla om att det finns en hel drös fina människor i min omgivning här. Och för att få svammla lite på svenska. Trots att jag skrev ett inlägg senast i torsdags så känns det ändå som att det var evigheter sedan jag använde någon svenska. Får passa mig så att jag inte glömmer allt.
Men ja, jag har varit här i lite mer än 4 månader, har redan hittat vänner för livet och har det GRYMT! Så no worries, seriöst.
Nu ska jag sova, för imorgon har vi träning efter vårat 2 dagar (ouffff) långa lov :$
Ber även om ursäkt för alla paranteser, men de behövs. På rikigt. I alla fall enligt mig.

torsdag 12 augusti 2010

I ain't happy, I'm feeling glad

AFS Summer Camp 2010 är nog något av det bästa jag varit med om, det var helt galet och hela paketet.

Sedan så vill jag säga att Fujikawa Chika är sjukt grym och har kämpat bra ända hit. Så nu ska jag försöka att kämpa lika bra som henne, allt för att göra henne lite stolt och för att inte vara sämre än så.

Imorgon ska jag på sommar festival med Shiori. Vi får se om Yukatan åker på eftersom att det tydligen ska vara 35°C, och jag antar att jag kommer att smälta bort med den på. Men vi får se hur det blir.

Och i övermorgon så ska jag (antagligen) på konsert. Ska kolla på monobright tillsammans med Shiori hela vägen bort i Kyoto. Detta ser jag fram emot helt SJUKT mycket eftersom att vi har pratat om att kolla på dem live i evigheter.

Nu är klockan mycket, så jag ska avsluta detta inlägget lite sådär snitsigt med en fin bild på mig och Ippei.

lördag 7 augusti 2010

Bun bun shaka bun bun



Häromdagen så åkte jag till USJ (Universal Studios Japan) med en tjej från min skola. Det var helt sjukt glassigt och roligt (Liseberg kan ta sig), och jag träffade på bland annat Cookiemonster..



.. Elmo, Bert och Ernie. Det var rätt chill.
(Men sinnessjukt varmt, jag drack 2 liter vatten + åt en enorm portion kaki koori som är typ, skavd is med smaksatt sirap på)

Hur som, tjejen som jag åkte dit med har bättre bilder på allt (som alla vet så är jag inte sådär jäääättebra på att ta bilder eftersom att jag saknar intresse för sådant), så när jag fått dem så ska jag försöka ladda upp dem. Om jag har lust/ork.

Sedan så har jag även kollat på när min skolas baseboll lag spelade för att komma med i Koshien (stor turnering som är på liv och död för alla basebollklubbar i hela Japan), som var varmt men grymt. Akaguma (nickname: red bear, eftersom att hans namn bokstavligen betyder röd björn) var gryyyyym. Trots att han går i tvåan är han bättre än alla treor som spelar hans position. Och för att förklara Japans system lite bättre; om en 1a/2a är "regular" i något utav skolans lag, speciellt baseboll laget så betyder det att de har väldigt mycket krut i sig. Sedan så är min skolas baseboll lag typ näst bäst i hela Nara (= 2a av några 30 skolor) så Akaguma har väääldigt mycket krut i sig.



Det finns Cheerleaders som dansar till när alla sjunger hejaramsor,..



och killar med rakade huvuden (alla måste vara rakade, och det är askul när någon kommer till skolan en morgon typ flintis med ett ansiktsuttryck som säger att någon (antagligen pappa) "råkade" raka lite för mycket).

Sedan så åkte vi med softbollen till havet en utav våra lediga dagar. Det var varmt, men nice att få bada, även om det var relativt smutsigt och långrunt (dvs. så hade min pappa nog fällt några manliga tårar av ren frustration). Japaner gillar inte att bada, och när de väl gör det så känns det som att det är lite rycka på axlarna över det hela. Tacka vet jag Hovåsbadet, som ligger högst 20 minuter bort med cykeln. Här åkte vi buss i 3 timmar för att komma hit.. Ehh, ja.



(Japanifieringen är total, kolla V-tecknet AUGH)
Chisaki (längst till vänster) är manligaste mannen på hela vår skola (note: hon är egentligen en tjej, Murai Chisaki (村井智咲), född 940401, är ovanligt rädd för spindlar och har en jättefeminin röst) samt kapten för vårat lag. Hon är askul, men det gör ont på riktigt när hon råkar slå till en (eller i mitt fall, när hon sprang i korridoren och råkade knäa mig på insidan av låret..).
Sedan så grillade vi bläckfisk och musslor som vi typ fick av restaurangen för att Chisaki är känd där :$ Klagar inte



SÅÅ, det är alla bilder för denna gången. Om det är något specifikt som ni vill se (till exempel monsterbackarna som jag går upp och ner för varje dag till hållplatsen, hur mina bästa vänner Egawa, Yoppi, Yuuwa, Saji, Kinoshita och Tenyuu ser ut. Eller så kanske ni vill se min skolas fulare version av Matsumoto Jun och Honda Keisuke? :$ Säg till, för jag har ingen aning om vad kan tänkas vara roligt att se)
Nu ska jag och kolla på en softboll match tillsammans med laget, eftersom att vi blev tillsagda att göra så utav våran lärare. Tydligen så är de starka eller något, för att vår lärare pratar om dem konstant, men jag har inte hört dem i några större sammanhang.. eh. Aja.